July 2018
Veckobrev 2018 | August 2018 | June 2018

Veckobrev 180727 ”Inte utan änglar…"

30/07/18 20:57
Pasted Graphic 1

I veckan behövde jag snabbt få fram ett viktigt meddelande till en person jag just då inte kunde nå och jag mailade en tredje person om hjälp som villigt och glatt kunde lösa mitt ärende. Skrev ett tack med orden ”Du är en ängel” varpå jag fick till svar ”Inte än men om en sisådär 30-40 år så kanske jag blir en ängel” varpå jag replikerade "Ängel kommer av grekiskans 'angelos' och betyder helt enkelt budbärare, så vi behöver inte vänta tills vi dör! ” Svaret lät inte vänta på sig ”Så skönt att höra :) då är jag gärna budbärare!”                Så befriande att kunna hjälpa varandra. Någon har sagt ”I himlen är en ängel inget ovanligt, men på jorden”. Jag tänker mig att en budbärare är att jämföra med en förlängningssladd. Mottagande av budskapet i ena ändan och överlämna budskapet i andra ändan utan att behöva slå knut varken på sig själv eller andra. Jag är tacksam för alla de änglar som omger mig och hjälper mig, synliga såväl som osynliga!

Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com


Reflekterande veckobrevsläsare!

Veckobrev 180720 ”Att balansera balansen..."

30/07/18 20:54
Pasted Graphic

Ett av mina syreintag på morgonen är läsning ur ”Leva i balans” av Anne Wilson Schaef, som samlat visdomsord från olika människor tillsammans med tillägg av egna reflektioner. När vi söker balans i tillvaron letar vi efter jämvikt i en värld som vi mindre och mindre har kontroll över samtidigt som hjälpmedlen att finna jämvikten med känns lika oåtkomliga som jämvikten själv. Som om balansen vore något ytterligare som skall läggas till den redan överfyllda livsbägaren. Författare till självhjälpsböcker försöker konstruera en fiktiv person som lyckats och programmen som skall hjälpa oss till det perfekta livet går oftast ut på att vi själva(!) skall göra om oss själva(?) för att bli oss själva(?). Vi lever i en individ-invalidiserad tid, där vi kastas mellan kollektivets anonymitet och den isolerade människan som vilset jagar ett tryggt liv utan att vilja bli beroende av någon eller något. Den svenske dj-stjärnan Avicii beskriver så tragiskt detta genom sin alltför tidiga bortgång vilket också uttrycks i titeln till hans dvd: “Lonely together”. Deviserna ”I, Myself & I” och ”You, Yourself & You” är en deprimerande sammanfattning av vår tids återvändsgränd i övergivenhetens ensamhet. Vi blir grymt nog utlämnade till oss själva. Men visst måste det finnas möjlighet att väva samman balansens ”här-varo” och jämviktens ”nu-varo” i vårt livs promenad på spänd lina!
Vi behöver inse att det ensamma stråket i våra liv pågår från födelsen till döden, men också upptäcka att denna ensamhet inte är detsamma som att vara övergiven utan behöver kompletteras med gem-ensamhet. Den judiske filosofen Martin Buber beskriver att när mitt ”jag” möter ett ”du”, då först blir vi till som människor. Han beskriver faran av att existera utifrån inbillade identifikationer och pekar på vikten av att kunna leva inifrån vår naturliga ”icke-perfekta” personlighet i våra mellanmänskliga möten. Medan vissa målmedvetet arbetar med att skapa en falsk image som skall imponera på omgivningen möter andra omedvetet och tryggt sina medmänniskor öppet och ärligt utan att reflektera över vilka intryck som uppstår. Vår harmoniska existens byggs upp av två parallella rörelser som utgår från vår identitet. Dels övar vi oss att vara de unika individer vi är genom att avgränsa oss från andra individer och reflekterande finna vår egen tyngdpunktsbalans. Dels synliggör vi oss som de personer vi är genom våra ord och handlingar och träder därigenom i relation med andra personer vilket ger oss riktningen i livet. ”Balans är det sinne som fastställer kroppens inriktning i förhållande till tyngdkraften så att en gynnsam kroppsställning kan bibehållas” /Wikipedia/. ”Tyngdkraften” illustrerar vår identitet som förankrar vårt andliga och själsliga rotsystem på djupet. ”Kroppens inriktning” beskriver de personliga relationerna där vi förgrenar oss utåt i tillhörighet med människor i vår omgivning. I denna ständiga rörelse uppstår balansen utan att vi söker den och harmonin når oss som ett kvitto att vi är på rätt väg att leva meningsfullt. Balansen kan aldrig åstadkommas genom att vi försöker styra yttre händelser, den finns inom oss. ”Varför ramlar inte gumman omkull?” frågade mamman dottern, som petade fram och tillbaka på en sparbössa med blytyngd i botten. ”Hon måste stå rakt upp inuti!” svarade flickan. Svajningar kommer alltid att finnas i vår icke-perfekta värld. En pianostämmare sa: ”Pianostämning är alltid en kompromiss. Det går ut på att skapa en balans mellan kvinter och terser. Blir de för rena klingar inte instrumentet rätt”.
”Vet varifrån du kommer, vart du är på väg och inför vem du är ansvarig ” skriver Martin Buber. Med dessa ord som riktmärke vill jag leva ett liv som klingar så väl som möjligt.
Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com

Reflekterande veckobrevsläsare!

Veckobrev  180713 "inte utan tvivel..."  ”Inte utan tvivel..."

14/07/18 11:55
             bc635ad0-9b3b-4c07-be01-eb10ceca5fbe

 


Reflekterande veckobrevsläsare!
I mitt morgonsamlande mellanrum reflekterar jag över Tomas Tranströmers dikter. I ”Guldstekel” skriver han följande: Den störste fanatikern är den störste tvivlaren. Han vet det inte. Han är en pakt mellan två där den ene skall vara synlig till hundra procent och den andre osynlig. Vad jag avskyr uttrycket      "till hundra procent”.
Känner väl igen mig i ångesten över att inte ha trott tillräckligt starkt på Gud. Jag kom aldrig upp i ett hundra procent och i min osäkerhet försökte jag mäta min tro och jämföra den med andras. Min upplevelse blev att jag låg och krälade på minus och tyst skämdes inför alla andra som verkade klara det. Ofta förväxlade jag tron på Gud med grovt tillyxade gudsbilder samt utsatte mig för besvikelser i försöken att läsa in det gudomliga i min mänskliga omgivning.   Nu efteråt har jag insett att jag trodde så mycket jag kunde och tvivlade så mycket som jag behövde för att den tro som är min så småningom skulle mogna fram.                                                Fortfarande bär jag både tron och tvivlet inom mig. Jag odlar inte tvivlet – men är heller inte skrämd av det. Tvivlet du och jag bär på kan paradoxalt nog vara ett skydd mot fanatism samtidigt som det är tecken på en tro som lever. Utmaningen handlar om att lära oss leva med en tro som famlar, går vilse, sviktar, får ny balans och letar sig djupare så att vi mer och mer skall kunna bottna i en ärlig tillit till den Gud som älskar oss.                                       Ylva Eggehorn har väl formulerat detta i psalm 841 ”När livet inte blev som vi har tänkt oss". "Vi skall springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till. Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill.” Det finns ingen tro med hundra-procentig garanti, men jag tror att det finns en tillit som hoppfullt vill leda oss rätt genom livet.

Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com

Veckobrev  180713                             
 ”Inte utan tvivel..."             
 

 

Veckobrev  180706 ”Perfekt…"

06/07/18 15:35

Veckobrev  180706                 
”Perfekt…"

f71d13da-f962-4262-b9f8-75495bca90af   

 


Reflekterande veckobrevsläsare!
På morgonen i vårt ”mellan-rum” intar jag min frukost, både lekamligt och andligt. En av böckerna jag läser är Olle Carlssons ”Just idag”. Fastnade i veckan för 5 juli: ”Vi har gjort oss av med kyrkans dömande Gud, men istället underkastat oss en materialistisk livsstil som kräver absolut lydnad. Den tvingar oss till späkning, träningshysteri och en perfekt yta. Den predikar prestige, karriär och kontroll och får oss att tro att vi aldrig räcker till i andras ögon. Vår tids religion heter perfektion.” Perfektionism är en urgammal synd. Det grekiska ordet för ”synd” betyder ”att missa målet” och redan i paradiset missade Adam och Eva målet med tillvaron genom att vara missnöjda med att ”bara vara människa” och istället ville bli något de inte kunde uppnå – sin egen ”perfekta gud”. Religion kan rymma såväl destruktivitet och förtryck som konstruktivitet och frigörelse och jag väljer att tro på en Gud som är full av nåd och försoning – de bästa botemedlen för förvandling och varaktig förändring. Här omfamnas jag i mitt icke-perfekta liv för att kunna gå vidare varje dag med tro och livsmod.
 
Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com