Veckobrev  180526 ”Overkligt verkligt…"

8065fca6-cf93-49ba-b23d-5e99ac05290a

 


Reflekterande veckobrevsläsare!
Önskningar och fakta är lätta att blanda samman. Det är svårare att säga ”Så här är det!” istället för ”Så här skulle jag vilja att det var!” Vårt tålamod prövas till bristningsgränsen när det inte går så fort eller blir så som vi ville och vi frestas att skönmåla och förneka nuets verklighet. Det kan gälla yrkesliv, politik, andlighet, relationer och så vidare. Skillnaden mellan var jag tycker jag borde vara och var jag tror jag befinner mig kan kännas astronomisk och sanningen kan vara svår att inse. Konsekvenserna blir förvirring, besvikelse, irritation och till sist hyckleri då vi tillbringar våra liv i en overklig verklighet som ingen får röra vid eftersom den bara existerar i vår fantasivärld. Jesuitpater Willi Lambert har skrivit en mycket läsvärd bok om Ignatianska grundord med titeln ”Av kärlek till verkligheten”. Ett ömsint uttryck som jag ofta återkommer till är att ”Gud omfamnar oss genom verkligheten”, vilket hjälper mig att se livet som en väv som Gud "virkar" av min verklighet och Hans verklighet och låter mig bli omfamnad av. Oftast mjukt och varsamt, ibland lite mera hårdhänt men alltid omslutande och beskyddande. En tillit som hjälper mig att bli funnen av Honom i det som händer och som får mig att vara trygg, vad som än händer. En elev frågade sin rabbi: ”Säg mig var Gud är?” och fick till svar ”Säg mig var han inte är!”
Du finner mig på
lennarth@mellan-rummet.com

Veckobrev  180526                 
”Overkligt verkligt…"


 

Veckobrev  180519 ”Utan ord..."

5cd87952-4b91-474e-8737-f76e400d8369                 
 


Reflekterande veckobrevsläsare!
Det händer att jag drabbas av trötthet inför alla ord som flödar fram likt en vårflod  och dränker atmosfären. Utanför vissa orter står det  ”Tomgångskörning max 1 minut”. Det hade inte varit så dumt med tillägget ”Tomgångsprat max 30 sekunder” kompletterat med ”Tomgångsskrift maximalt tre meningar”. Visst kan tomprat fungera likt en trampolin för att sedan hoppa i vattnet, men om någon timme efter timme står och hoppar på trampolinen utan att kasta sig i vattnet så är det något fel. Ord är för dyrbara för att inte sammanfogas till sin uppgift att bli meningsfulla sammanlänkningar människor emellan.   Tomas  Tranströmers dikt ger en anvisning för läkande ordpauser.                                                                                                                 ”
Trött på alla som kommer med ord, men inget språk for jag till den snötäckta ön.                                                                                                          Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll.                Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön,                                            språk men inga ord”.                 

Jag tar mig friheten av varsamt ge dikten en mera årstidsaktuell inramning:                                                                                                                   
”Trött på alla som kommer med ord, men inget språk gick jag in i den soldränkta skogen.                                                                                    Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll.              Jag stöter på spåren av rådjursklövar i åkerns utkant,                              språk men inga ord”
 
Du finner mig på
lennarth@mellan-rummet.com
 

                 Veckobrev  180519
                   ”Utan ord..."

 

Veckobrev 180510 "tänk högt..."

472a1475-8d67-4fe5-91dc-274e7798c05a
 


Reflekterande veckobrevsläsare!
Läste i veckan en bok som berörde mig starkt, Fredrik Backmans ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre”. Innehåller ett ömsint och humoristiskt samtal om döden och livet mellan sonsonen Noah och hans gamle farfar, som håller på att bli dement och känner rädsla inför det snart stundande avskedet mellan dem som väntar. Jag citerar: ”Noahs fötter når inte marken, men hans huvud når rymden för han har inte levt tillräckligt längre för att låta någon hålla hans tankar på jorden.” Ord lämpliga på en Kristi Himmelsfärdsdag!
Du finner mig på
lennarth@mellan-rummet.com

 Veckobrev  180510                 
”Tänk högt..."



 

Veckobrev  180504 ”Var viss om vissheten…”          

97e5360e-f7b1-4ceb-8388-86ddc2655771


Reflekterande veckobrevsläsare!
Jag fick frågan ”
Är det möjligt att uppnå vishet?” på en av mina pilgrimsvandringar.
Vi hade talat om vår livsvandring från födelse till död med dess olika stadier av barndom-ungdom-medelålder och ålderdom. 
Frågan brände sig fast. I flera kulturer finns vishetens period som en ”fjärde ålder”, som människor förväntas nå när de blir äldre och då genom sin erfarenhet kan vara en resurs för samhället. Vår kultur har ett fokus på ungdomlighet där bäst före datum är senast 67 år och därefter förväntar sig samhället inte någon insats av pensionären utom att möjligen inte ligga vården till last. 
Jag tänker att om ingen förväntar sig vishet från den äldre generationen så kommer den heller inte att bli synlig på grund av osäkerhet. Men jag tror att den finns där i olika åldrar och speciellt i äldre årgångar och under ytan smyger sig visheten fram i det fördolda samtalet människor emellan.
”Visdom är den egenskap att innerst i sin själ veta allt om människans dårskap utifrån sig själv” skriver Piet Hein. Att förmedla kunskap och åsikter kan vem som helst göra, men visdom är att likna vid en mogen frukt som vi erbjuder andra. När vi tar av oss maskerna och utan skönmålning eller mörkläggning beskriver vårt livs goda och mindre goda sidor vågar vi vara oss själva och förmedlar omedvetet vishet och kan därigenom fungera som varandras väg-visare.
Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com

          Veckobrev  180504                                 
”Var viss om vissheten…”