Ett av mina syreintag på morgonen är läsning ur ”Leva i balans” av Anne Wilson Schaef, som samlat visdomsord från olika människor tillsammans med tillägg av egna reflektioner. När vi söker balans i tillvaron letar vi efter jämvikt i en värld som vi mindre och mindre har kontroll över samtidigt som hjälpmedlen att finna jämvikten med känns lika oåtkomliga som jämvikten själv. Som om balansen vore något ytterligare som skall läggas till den redan överfyllda livsbägaren. Författare till självhjälpsböcker försöker konstruera en fiktiv person som lyckats och programmen som skall hjälpa oss till det perfekta livet går oftast ut på att vi själva(!) skall göra om oss själva(?) för att bli oss själva(?). Vi lever i en individ-invalidiserad tid, där vi kastas mellan kollektivets anonymitet och den isolerade människan som vilset jagar ett tryggt liv utan att vilja bli beroende av någon eller något. Den svenske dj-stjärnan Avicii beskriver så tragiskt detta genom sin alltför tidiga bortgång vilket också uttrycks i titeln till hans dvd: “Lonely together”. Deviserna ”I, Myself & I” och ”You, Yourself & You” är en deprimerande sammanfattning av vår tids återvändsgränd i övergivenhetens ensamhet. Vi blir grymt nog utlämnade till oss själva. Men visst måste det finnas möjlighet att väva samman balansens ”här-varo” och jämviktens ”nu-varo” i vårt livs promenad på spänd lina! Vi behöver inse att det ensamma stråket i våra liv pågår från födelsen till döden, men också upptäcka att denna ensamhet inte är detsamma som att vara övergiven utan behöver kompletteras med gem-ensamhet. Den judiske filosofen Martin Buber beskriver att när mitt ”jag” möter ett ”du”, då först blir vi till som människor. Han beskriver faran av att existera utifrån inbillade identifikationer och pekar på vikten av att kunna leva inifrån vår naturliga ”icke-perfekta” personlighet i våra mellanmänskliga möten. Medan vissa målmedvetet arbetar med att skapa en falsk image som skall imponera på omgivningen möter andra omedvetet och tryggt sina medmänniskor öppet och ärligt utan att reflektera över vilka intryck som uppstår. Vår harmoniska existens byggs upp av två parallella rörelser som utgår från vår identitet. Dels övar vi oss att vara de unika individer vi är genom att avgränsa oss från andra individer och reflekterande finna vår egen tyngdpunktsbalans. Dels synliggör vi oss som de personer vi är genom våra ord och handlingar och träder därigenom i relation med andra personer vilket ger oss riktningen i livet. ”Balans är det sinne som fastställer kroppens inriktning i förhållande till tyngdkraften så att en gynnsam kroppsställning kan bibehållas” /Wikipedia/. ”Tyngdkraften” illustrerar vår identitet som förankrar vårt andliga och själsliga rotsystem på djupet. ”Kroppens inriktning” beskriver de personliga relationerna där vi förgrenar oss utåt i tillhörighet med människor i vår omgivning. I denna ständiga rörelse uppstår balansen utan att vi söker den och harmonin når oss som ett kvitto att vi är på rätt väg att leva meningsfullt. Balansen kan aldrig åstadkommas genom att vi försöker styra yttre händelser, den finns inom oss. ”Varför ramlar inte gumman omkull?” frågade mamman dottern, som petade fram och tillbaka på en sparbössa med blytyngd i botten. ”Hon måste stå rakt upp inuti!” svarade flickan. Svajningar kommer alltid att finnas i vår icke-perfekta värld. En pianostämmare sa: ”Pianostämning är alltid en kompromiss. Det går ut på att skapa en balans mellan kvinter och terser. Blir de för rena klingar inte instrumentet rätt”. ”Vet varifrån du kommer, vart du är på väg och inför vem du är ansvarig ” skriver Martin Buber. Med dessa ord som riktmärke vill jag leva ett liv som klingar så väl som möjligt. Du finner mig på
