Veckobrev 20180203 "Att grundligt bygga på egen grund..."
03/02/18 18:48
Reflekterande veckobrevsläsare! Experterna står på kö för att ge oss de ”enda” och de ”rätta” råden, om allt vi ”måste” och ”borde” göra för att lyckas och få framgång. Intressant nog har det dykt upp trendforskare och coacher som säger att det är dags att ifrågasätta vad trendforskare och coacher tidigare har sagt, så nu väntar vi på dem som skall ifrågasätta dem som ifrågasätter! Ett par av dessa skeptiker redogör för vådan av mental träning, som istället för att förbättra våra prestationer drar oss bort från vårt medfödda kreativa ”flow” där vi bär alla nödvändiga resurser i oss. Konceptet att vi måste prestera för att lyckas ifrågasätts och kallas för ett ”framgångsbedrägeri” och pekar istället på den paradoxala möjligheten att göra mindre och därigenom åstadkomma mer. Jag känner mig tilltalad av den ifrågasättande hållningen. ”Förstå-sig-påarna” talar sig varma (och ofta rika) för att vi skall kopiera deras idéer om lycka och framgång, men för egen del mår jag bäst när jag lagom distanserat hör eller helst läser något som slår an en ton i mitt innersta, som väcker min egen reflektion och kreativitet. Under mitt liv har jag nyfiket sneglat på en mängd olika koncept både inom den sakrala och profana sfären, men jag har aldrig köpt hela paketet. Livet är alldeles för komplicerat för att svälja andras enkla banala lösningar men är å andra sidan också alldeles för enkelt för att i onödan behöva komplicera tillvaron genom påtvingade ”borden” och ”måsten”. Jesus levererade en tidlös sanning när han replikerade till sin samtids trendspanare: ”Varför låten I icke ert eget inre döma om vad rätt är?” En kraftig uppmaning att inte springa efter vem som helst som blåser förbi utan att våga utgå ifrån sin egen friska kärna och tryggt bygga vidare på den. Till den frikyrkliga gudstjänsten gick man förr för ”att bli uppbyggd” vilket innebar en förväntan att förkunnelsen skulle förmedla förnuftigt material i uppbyggnaden av karaktären. Så småningom glider uttrycket över till att ”söka uppbyggelse” vilket mera betonar känslomässiga upplevelser som sällan blir en varaktig del av personligheten. I vissa sammanhang kan det till och med verka som om människor vill ”bli ombyggda”. Det är som om dom inte dög innerst inne, vilket blir identitetsförnekande enligt mitt sätt att se. Själv söker jag frimodigt se alla mötespunkter med människor som ett ständigt pågående samtal i mellanrummet där vi tillsammans kan vända och vrida och tumma på den mångfacetterade pärla som heter LIVET, och där andras tro och uppfattningar kan inspirera mig utan att jag för den skull behöver imitera dem och där ingen heller skall behöva känna sig tvingad att klä ut sig i mina åsikter. Apropå pärlor så kommer jag under fyra gudstjänster att reflektera kring Frälsarkransens pärlor i Andreaskyrkan, Klippan. Den 4,18 februari samt 4 mars kl 10 och den 11 mars kl 18.