Veckobrev  180402 ”Var inte rädd..."

02/04/18 15:12


      Veckobrev  180402                   
”Var inte rädd..."

d860785d-bcb1-4fe6-9b04-1acb82aeef35


”Ingen rädder för vargen här” sjöng de tre små grisarna kaxigt och tryggt i sitt säkra hus, medan lärjungarna gömde sig i rädslan över att de trodde att Jesus lämnat dem och orkade därför inte se att han uppstått och de fortfarande var älskade. Den inre tryggheten övervann så småningom de yttre rädslorna och jag tror att upplevelsen att vara älskad för vår egen onyttiga skull skapar en jordmån där glädjen kan brisera. Påskskrattet i den östliga kyrkan är ett skratt som hela församlingen brister ut i som svar på budskapet om Kristi uppståndelse. Ett hånskratt mot död och ondska, ångest och rädslor. Det onda har bara näst sista ordet.                                                                       Vissa rädslor drabbas oss utifrån, vissa skapar vi själva på insidan. När jag blickar tillbaka på mitt eget liv, så har jag upptäckt att när jag vågat möta mina inre rädslor så har de innehållit en gömd skatt. Det som jag djupast längtat efter har jag ofta varit mest livrädd för.                                                       En leende annandagpåsk!
Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com
Reflekterande veckobrevsläsare!
Rädsla är en icke oväsentlig del av våra liv. Den  kan göra oss lagom försiktiga så vi undviker faror men kan också göra oss så försiktiga att vi undviker livet. Rädslan för att inte vara omtyckta, för att inte prestera tillräckligt, för att inte vara duktiga nog är vår tids gissel, som bottnar i den djupaste av alla rädslor – att bli övergiven.