Det händer att jag drabbas av trötthet inför alla ord som flödar fram likt en vårflod och dränker atmosfären. Utanför vissa orter står det ”Tomgångskörning max 1 minut”. Det hade inte varit så dumt med tillägget ”Tomgångsprat max 30 sekunder” kompletterat med ”Tomgångsskrift maximalt tre meningar”. Visst kan tomprat fungera likt en trampolin för att sedan hoppa i vattnet, men om någon timme efter timme står och hoppar på trampolinen utan att kasta sig i vattnet så är det något fel. Ord är för dyrbara för att inte sammanfogas till sin uppgift att bli meningsfulla sammanlänkningar människor emellan. Tomas Tranströmers dikt ger en anvisning för läkande ordpauser. ”
Trött på alla som kommer med ord, men inget språk for jag till den snötäckta ön. Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll. Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön, språk men inga ord”.
Jag tar mig friheten av varsamt ge dikten en mera årstidsaktuell inramning:
”Trött på alla som kommer med ord, men inget språk gick jag in i den soldränkta skogen. Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll. Jag stöter på spåren av rådjursklövar i åkerns utkant, språk men inga ord”
