Veckobrev 181026 "Bristens tillgångar..."Reflekterande veckobrevläsare! ”Hur kan jag bli av med det jag inte vill kännas vid i mitt förflutna?” var en sorgsen fråga som jag fick för några veckor sedan. Jag lyssnade på en berättelse om utanförskap och ensamhet och ställde så småningom frågan ”Är du säker på att du kan eller vill kasta bort det, den du är idag beror ju bland annat av vad du varit med om under livet?” Och så försökte jag beskriva - så som jag sett det - att just dessa upplevelser medfört ett djupt engagemang för den personen i förhållande till andra människor - i just ensamhet och utanförskap. I tystnaden som uppstod lyssnade jag in en djup instämmande suck. Ingen av oss är hel. Vi har alla blivit utsatta för kränkningar som gjort att vi känt oss som offer utan möjlighet att förändra det som hände ”just då”. Detta ”just då” har en förmåga att traska rakt in i våra ”just nu” med en förlamande effekt när vi speglar oss i andra människor och söker bekräftelse. Frågeställningen ”Var passar jag in?” får självklart svaret ”Inte här heller!” Vi räknar med att så som vi tidigare har blivit bemötta, så skall vi bli behandlade nu också, vilket leder till att vi i besvikelse och bitterhet över andras oförmåga att se oss börjar ignorera andra människor på liknande sätt. Vissa perioder ägnade jag mig åt självömkans destruktiva insamlande av medlidande samtidigt som jag letade efter någon som borde bära skulden för mitt mående, andra tider gömde jag mig under arbetets effektiva täckmantel för att bygga upp ett skälvande självförtroende. Först genom att släppa in det accepterande förlåtande ljuset i det mörka tunga blev livets händelser lättare att hantera och jag insåg att jag omedvetet fick bära med mig dem som en tillgång. Bristen var inte längre ett hinder eller något som fattades utan kunde istället fungera som en känslig guide i kontakt med andra människor. Jag har börjat inse att det största undret som kan ske i våra liv är att försonas med det som hänt vilket leder till ett andligt helande och en mental återvinning av livet. Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com

”Hur kan jag bli av med det jag inte vill kännas vid i mitt förflutna?” var en sorgsen fråga som jag fick för några veckor sedan. Jag lyssnade på en berättelse om utanförskap och ensamhet och ställde så småningom frågan   ”Är du säker på att du kan eller vill kasta bort det, den du är idag beror ju bland annat av vad du varit med om under livet?” Och så försökte jag beskriva - så som jag sett det - att just dessa upplevelser medfört ett djupt engagemang för den personen i förhållande till andra människor - i just ensamhet och utanförskap. I tystnaden som uppstod lyssnade jag in en djup instämmande suck.                                                                               Ingen av oss är hel. Vi har alla blivit utsatta för kränkningar som gjort att vi känt oss som offer utan möjlighet att förändra det som hände ”just då”. Detta ”just då” har en förmåga att traska rakt in i våra ”just nu” med en förlamande effekt när vi speglar oss i andra människor och söker bekräftelse. Frågeställningen ”Var passar jag in?” får självklart svaret ”Inte här heller!” Vi räknar med att så som vi tidigare har blivit bemötta, så skall vi bli behandlade nu också, vilket leder till att vi i besvikelse och bitterhet över andras oförmåga att se oss börjar ignorera andra människor på liknande sätt. Vissa perioder ägnade jag mig åt självömkans destruktiva insamlande av medlidande samtidigt som jag letade efter någon som borde bära skulden för mitt mående, andra tider gömde jag mig under arbetets effektiva täckmantel för att bygga upp ett skälvande självförtroende. Först genom att släppa in det accepterande förlåtande ljuset i det mörka tunga blev livets händelser lättare att hantera och jag insåg att jag omedvetet fick bära med mig dem som en tillgång. Bristen var inte längre ett hinder eller något som fattades utan kunde istället fungera som en känslig guide i kontakt med andra människor. Jag har börjat inse att det största undret som kan ske i våra liv är att försonas med det som hänt vilket leder till ett andligt helande och en mental återvinning av livet.

Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com
 

Reflekterande veckobrevläsare!