den tiden utfärdade Europeiska Unionen en förordning om att alla invånare i de 27 medlems-länderna skulle registreras. Estland var då ordförandeland och Stefan Löfven statsminister i Sverige. Alla for då var och en till sin födelsestad och Josef Davidsson, som var född på Råå men hade flyttat till Värmland fick ta sig till Helsingborg för att bli registrerad, tillsammans med sin sambo Maria som väntade barn. När de efter den långa tågresan, försenad på grund av spår- och signalfel, väl var framme vid Knutpunkten i Helsingborg, började födslovärkarna. På grund av ombyggnad och för få och utarbetade barnmorskor kunde inte lasarettet ta emot flera graviditeter utan hänvisade dem till Halmstad BB. Men då tiden var inne, tvingades Maria föda sitt förstfödda barn i ett parkeringshus utanför sjukhuset dit en vänlig Securitasvakt förde dem. Där bland några övergivna bilar –överlappade med parkeringsböter - lindade hon honom i några Metro och lade honom i en kundvagn. Några hemlösa, som vaknat upp i den kalla natten såg förvånat vad som hände och försåg blixtsnabbt barnet och modern med sina slitna filtar.
Samtidigt
som detta hände befann sig en grupp tidningsbärare vid sin lastbrygga för att hämta tidningarna som skulle distribueras denna tidiga morgon. Plötsligt stod en ängel framför dem och ett himmelskt ljus lyste omkring dem. De blev mycket rädda. Men ängeln sade:
”Var inte rädda! Ni ska nu få höra den bästa nyheten ni någonsin fått att bära ut. I denna natt har Frälsaren fötts åt er, honom som ni längtat efter, han är en gåva till alla människor. Och för att ni skall veta att jag talar sanning så skynda er att köra iväg till parkeringshuset vid lasarettet, där skall ni finna ett nyfött barn som ligger nedbäddat i en kundvagn.”
Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk kör som sjöng
”
Ära vare Gud i Höjden och Fred på jorden, bland människor ett välbehag.”
När
änglarna hade försvunnit tog det en stund för tidningsbuden att hämta sig. Några trodde att de hade sett i syne, men de körde i alla fall iväg till parkeringshuset där de mycket riktigt fann det nyfödda barnet sovande i en kundvagn. De slog av motorerna för att inte den lille skulle andas in avgaser, knäböjde andaktsfullt på den svarta asfalten och berättade lågmält för föräldrarna vad de hade sett och hört. Maria gömde och begrundade detta i sitt hjärta.