Veckobrev 200117
25/01/20 20:38
”Vi vaktade på varandra om någon inte gjorde rätt”. Orden är Åsa Waldaus beskrivning av den miljö som präglade Knutby Filadelfia. ”Vakta” antyder allas bevakning av alla som medförde att de mitt i böner och lovsånger drivs av skam och rädslor som får djupt tragiska konsekvenser i form av mord och utomäkten-skapliga förbindelser listigt invävt i ett nät av andligt, psykiskt och fysiskt våld. Vilken soppa, hur kunde det bli så tokigt? Det enklaste vore ju att fördömande placera dem i kategorin ”dom onda och fanatiska dårarna” och oss andra i ”vi som är goda och toleranta”, men så svart-vitt är inte livet. I samtal med personer som varit med eller befunnit sig i närheten av sekteristiska sammanhang har jag reflekterat kring att ”skulle detta kunna hända mig?” Vi bär alla frön inom oss som i extrema situationer och ogynnsamma förhållanden kan överraska oss om vi inte är vakna. Många har startat med goda ambitioner men vrånga gudsbilder har förändrat målbilder och snedvridit människosyn. Det behövs flera ingredienser för att till-laga den dödsbringande soppan. Först och främst en ledare som struntar i demokratiska principer och som har en karismatisk förmåga att manipulativt förmedla ”drömmen om det fullkomliga” som oftast innehåller ett problemfritt liv utan begränsningar. Den ödmjuka tron ersätts av fanatisk övertygelse om utvaldhet som ger legitimitet att tolka vad som är bäst för alla. Blind efterföljelse krävs kompromisslöst vilket i praktiken innebär olika former av ”slavarbete”. Oförmåga eller ovilja att odla det mentala mellanrum, som både avgränsar och håller samman den inre och den yttre verkligheten, gör att ett nödvändigt reflekterande i tid och rum helt saknas och det sunda förnuftets protester blir ett hot mot ledarens fantasier. Tänk följande scenario: Vi sitter som en utvald grupp med en kvinna som alla har blivit övertygade om att hon är Kristi brud och som Jesus kommer att fira bröllop med. Skulle vi då tveka en sekund att lyda minsta vink från denna kvinna, för blir hon missnöjd så blir ju Gud missnöjd. Skulle vi då tolerera att andra inte lyder, för då riskeras allt. Gemensamt har vi varit med om att skapa en kultur som med sin ”godhetsfyllda sanning” till trots kommer att leda till omänskliga handlingar, eftersom vi alla är brickor i ett spel där spelreglerna när som helst kan ändras. Drömmen om det fullkomliga blir förr eller senare mardrömmen om det ofullkomliga! Låt oss akta oss för dem som vill vakta på oss för innerst inne föraktar de oss. Det finns ord i Nya Testamentet som talar om att ”ge akt på varandra” men då handlar det om att ”sporra varandra till kärlek och goda gärningar”, vilket jag tror betyder att vi genom vårt ärliga ofullkomliga liv bidrar till att skapa en öppen atmosfär av lekfull uppmuntran för att våga vara oss själva i glad tacksamhet över det liv vi fått av vår Skapare. Församlingar och kyrka är tänkta att vara ofullkomliga människors ofullkomliga gemenskap, och därför är den kristna trons viktigaste ingredienser kärlek, hopp och förlåtelse. Den livgivande soppan vill jag inte missa.