Veckobrev 200125

För länge sedan vandrade en pilgrim ut på en lång resa i sökandet efter fred, glädje och kärlek. Många mils letande i stora städer och mindre byar gjorde pilgrimen mycket bekymrad. Det såg ut som att ju mera människor ägde, desto avundsjukare och ensammare blev de. De talade om fred men rustade sig för krig, de längtade efter kärlek men byggde upp murar av rädsla, de sade sig leta efter livet men sprang ledsna omkring i skuggan av döden. En morgon kom pilgrimen till en liten enkel stuga vid vägkanten. Det var som om ljuset, som lyste genom den öppna dörren, drog in pilgrimen i huset, vars inredning liknade en fröhandel. Bakom en disk stod en person som var omöjlig att precisera och frågade vänligt: ”Vad önskar min pilgrim?” Pilgrimen plockade fram en önskelista som han hade skrivit under resans gång och började ivrigt läsa: ”Jag vill ha fred i hela världen, ingen skall behöva vara ensam och sjuk, hungrande eller rädd, alla skall kunna leva i frihet och kärlek”. ”Jag är ledsen, jag borde ha förklarat” kom svaret, ”vi har inte mogen frukt, vi tillhandahåller enbart frö”.