Veckobev 171217 "Lysande..."



Reflekterande veckobrevläsare!


Det är advent och vi tänder tre ljus.
Julsånger i oktober, semlor till jul. Vi odlar en livsstil som inte orkar vänta utan som vill ha allt genast, helst ännu tidigare. Det kallas ”omedelbar behovstillfredsställelse” vilket är signifikativt för bebisar men har blivit något som i stort sett gäller för alla ålderskategorier.
Johannes döparen, kyrkoårets gäst i tredje advent, är den udda asketen som går sin egen väg. Annorlundaskapet består i beslutet att avstå från popularitet genom att inte sätta sig själv i centrum, vilket skapar ett sätt att leva som spränger egoismens gränser och öppnar upp för Guds gränslösa rike.
Adventet skapades som en fasteperiod i likhet med påskfastan för att förbereda firandet av Jesu ankomst som ett barn till vår jord. Fastan skapar ett rum i tiden som ger möjlighet för reflektion, stillhet, bön och meditation för att kunna utvärdera vad som är viktigt och värdefullast i livet. Att avstå från något frivilligt vilar på en inre längtan att skapa andliga mellanrum vilka fungerar som gudomliga andningspauser in i vardagens syrefattiga aktivitetsrum.
Mer än någonsin behöver vi fira Jesu ankomst till vår jord genom att följa hans spår i ljuset av hans utgivande pilgrimsliv. På så sätt kan tiden både före och under jul bli ett hjälpmedel att inte fastna i inkrökthetens begär utan istället söka att förkroppsliga julens budskap hela året

Veckobrev 171217 ”Lysande…”

4d792a1f-83c7-4882-b9ac-236b0aa63f43