Veckobrev 171015 ”Nöjdhopp..!”
14/11/17 14:00
Veckobrev 171015 ”Nöjdhopp..!”
Reflekterande veckobrevläsare!
Avslöjanden om vilka som valts till utmärkelser av Nobelkommittéerna har stått som spön i backen. Många har gjort imponerande insatser men jag kommer ändå att tänka på mannen som står där i sin frack med nobelpriset i handen och utbrister ”Detta är ett tröstpris - jag har aldrig vågat tro på att jag varit älskad.”
Oavsett om vi är prisvinnare eller ej - vad är det att vara älskad? Jag tror att det handlar om att i grunden känna att vi är accepterade, respekterade och till och med celebrerade för de personer vi är, att bli godkända. Paradoxalt nog längtar vi efter kärlek men blir livrädda när vi möter den och tänker ”Kan någon älska mig.. om dom bara visste…?”, för i grunden har vi svårast att tro att vi älskade utan några extraljus. Så söker vi prestationen som en ersättning för den kärlek vi aldrig fick eller kunde ta emot. Till och med inför Gud söker vi att prestera genom fromma riter och handlingar, eftersom vi tvivlar på att Gud är nöjd med oss. Och summan av alla dessa prestationer blir alltid ”noll” på kärlekskontot!
Så här tänker jag: När människan enligt Gamla testamentets berättelse formats så myser Skaparen, gnuggar sina händer och utbrister stolt ”Det var mycket gott!” Men någon krälar sig in i paradiset och ifrågasätter identitetsbetyget - det räcker inte med att vara människa. I sin vilsenhet att söka bli gud lämnar människan tilliten i paradiset och börjar i sin hybris osäkert jaga efter bekräftelser och skjuter därmed i bakgrunden den självkänsla som Guds kärleksfulla godkännande redan gett.
Det hoppfulla budskapet är att vi redan i begynnelsen har det vi förgäves söker efter. Nobelpris i alla ära men det största priset är att alltid veta att vi är älskade. Vår pilgrimsvandring handlar om att dagligen öva stegvisa "nöjdhopp", för att kunna ta emot denna nåd i våra liv.