Veckobrev  180504 ”Var viss om vissheten…”          

97e5360e-f7b1-4ceb-8388-86ddc2655771


Reflekterande veckobrevsläsare!
Jag fick frågan ”
Är det möjligt att uppnå vishet?” på en av mina pilgrimsvandringar.
Vi hade talat om vår livsvandring från födelse till död med dess olika stadier av barndom-ungdom-medelålder och ålderdom. 
Frågan brände sig fast. I flera kulturer finns vishetens period som en ”fjärde ålder”, som människor förväntas nå när de blir äldre och då genom sin erfarenhet kan vara en resurs för samhället. Vår kultur har ett fokus på ungdomlighet där bäst före datum är senast 67 år och därefter förväntar sig samhället inte någon insats av pensionären utom att möjligen inte ligga vården till last. 
Jag tänker att om ingen förväntar sig vishet från den äldre generationen så kommer den heller inte att bli synlig på grund av osäkerhet. Men jag tror att den finns där i olika åldrar och speciellt i äldre årgångar och under ytan smyger sig visheten fram i det fördolda samtalet människor emellan.
”Visdom är den egenskap att innerst i sin själ veta allt om människans dårskap utifrån sig själv” skriver Piet Hein. Att förmedla kunskap och åsikter kan vem som helst göra, men visdom är att likna vid en mogen frukt som vi erbjuder andra. När vi tar av oss maskerna och utan skönmålning eller mörkläggning beskriver vårt livs goda och mindre goda sidor vågar vi vara oss själva och förmedlar omedvetet vishet och kan därigenom fungera som varandras väg-visare.
Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com

          Veckobrev  180504                                 
”Var viss om vissheten…”