Veckobrev 20180210 "Kärlek är ett beslut..."

10/02/18 15:03

  
 

              Veckobrev  180210                    ”Kärlek är ett beslut …”



58cb5ea1-c4c3-4218-b397-7e81b29fd83e


det är bara jag som är utanför” ! Ju flera människor vi omgett oss med, desto mera övergivna har vi känt oss innerst inne. Vi har tyckt synd som oss själva och frenetiskt kämpat att konstruera ytliga konstgjorda samband som gjort oss onaturliga och ännu mera fördjupat känslan av isolering och rädsla. När ”alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig”-syndromet utvecklas blir ologiska och omoraliska handlingar tyvärr en negativ konsekvens.
Det mest hållbara etiken och moralen är byggd på kärlek. Kärlek är motsatsen till rädsla. I rädslorna så adderas vår ensamhet till energislukande övergivenhet medan kärleken  multiplicerar vår ensamhet till en berikande gem-ensamhet, där vi upptäcker att vår brist på tillhörighet tillhör oss alla. Vi föds och vi dör ensamma och däremellan lever vi ensamt våra liv med en djup längtan efter genuin gemenskap. Kärleken ger oss frimodighet att gå från att vara individer som osäkert avgränsar sig mot varandra till att vi istället vågar bli personer som träder i relation med varandra. För att kunna göra det så behöver vi praktisera ödmjukhet och självbehärskning, två av kärlekens dygder som likt en inre GPS hjälper oss att inte gå vilse. Vår blick öppnas för andras behov och vi kan närma oss varandra med det där ”lilla extra”.
Vi är på väg in i kyrkoårets fasteperiod. Att askonsdagen och Alla hjärtans dag sammanfaller under vänliga veckan är väl tajmat. Fasta är att frivilligt avstå något vi brukar göra så att vi istället får tid till eftertanke och bön för att inse vad som är viktigt  i livet. När vi avstår ifrån att sätta oss själva i centrum, blir vårt liv mera kärleksfullt i samtliga av våra relationer. I stort sett handlar det om att bestämma oss för ett tillitsfullt utgivande och mottagande liv, för det är när vi älskar som vi äntligen upptäcker oss själva och hittar hem!
Du finner mig på lennarth@mellan-rummet.com
 
Reflekterande veckobrevsläsare!
Nästan varje person som jag hör bli intervjuad om sin barndom berättar om utanförskap. Detta skulle grovt generaliserat kunna betyda att de flesta av oss har levt kortare eller längre period med olika grader av utanförskapskänslan, där vi trott att ”