Veckobrev 20180107 "Bristande tillgångar eller bristens tillgångar?"

I veckan leder jag en retreat med Bergspredikan som tema på Kumlaanstaltens klosteravdelning. Orden från Jesus, snickaresonen från Nasaret, sticker ut och utmanar nu likaväl som när de uttalades. Världen är upp och ner och vi behöver värderingar som vänder oss rätt. Bergspredikans budskap för 2000 år sedan beskriver möjligheten att bryta egoismens fängelse och öppna upp för det gemensamma i tillvaron. Matteus evangelium kapitel 5 inleds med ”saligprisningarna” där bristen paradoxalt nog ses som en tillgång. Det grekiska ordet för ”salig” betyder ”oberoende av omständigheter”. Jag gjorde för några år sedan en motsatt beskrivning kallad ”lyckoprisgivningarna”. där ”lycklig” står för ”beroende av omständigheter”  Vi väljer inte vad som händer oss , men vi kan välja vad det som händer oss gör med oss. Saligprisningarnas gemensamma mellanrum: Jesus lärjungar kom fram till honom och han började undervisa dem och sade: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet. Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.” Lyckoprisgivningarnas ensamma tomrum:  Alla skingrades och gick var och en hem till sig för att fortsätta sitt eget planerande av sitt alldeles egna liv där bara de själva fick ta plats. De tänkte nämligen så här: ”Lyckliga de materiellt rika, dem tillhör denna världen. Lyckliga de som alltid är skrattar, de behöver ingen som tröstar. Lyckliga de självsäkra, de skaffar sig lätt framgång.  Lyckliga dem som lurar sig till berömmelse, dem finner strålkastarljuset Lyckliga de hårdhudade, de behöver ingen barmhärtighet. Lyckliga de som talar med dubbla motiv och budskap, de skapar rädslor omkring sig Lyckliga de som skapar konflikter, de kallas för världens ledare  Lyckliga de som förföljer de rättfärdiga, de ha inget samvete.” Frågan i livet är om bristen kan vara en tillgång eller inte. Jag avslutar med några trygga ord ur barnabönen ”Gud som haver barnen kär”: ”Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver Fader Vår!”