Veckobrev 181101 "Sorgens lljus..."

Pasted Graphic 13

Är det döden som gör att livet hamnar på rätt plats? Mänskligheten utgick från att jorden var universums medelpunkt till att protesterande tvingas upptäcka att det var solen för att så småningom inse att vi inte har en aning om var vårt expanderande universums centrum befinner sig. Är det denna osäkerhet som gör att människor - medvetet eller omedvetet - bestämmer sig för att världens fokus är där de är och att den privata etiken och moralen bestäms utifrån detta mycket begränsade perspektivets egna behov och begär? När allting går sin ”gilla gång” så känns ett sådant egocentriskt liv självklart och alla resurser används för att maximera en tillfredsställelse som aldrig kommer att kunna uppnås. När tillvaron sedan skakar till ordentligt inser vi plötsligt livets skörhet och att inget är beständigt samtidigt som våra analoga prislappar skjuter i höjden över det liv som inte längre finns tillgängligt. Oavsett hur vi tänker och tror om en fortsättning efter döden är saknad en nödvändig konsekvens av separationen från dem eller det som vi mist, eftersom sorgen är priset på att vi älskat och saknad signalerar tomheten som uppstår. Vi står alltså med ett livets mynt där sorgen och kärleken är de två sidorna som omger vårt ”nu”, och bägge sidorna berättar med eftertryck för oss att vi är inte världens medelpunkt. Genom sitt drastiska sätt hjälper döden oss därför att inse att vi inte är ägare utan enbart förvaltare av livets gåva, vilket skapar en klädsam ödmjukhet. När ingenting längre är ”självklart” ökar tacksamheten över det som varit, omsorgen om varandra kan frodas i nuet och nyfiken hoppfullhet växer inför den spännande fortsättning som vi tror kan komma. Allhelgonatidens ljussättning bland de mörka gravarna sticker tacksamt hål på våra illusioner och belyser kontrastfyllt hur döden definitivt är ett faktum att förhålla oss till genom den sunda påminnelsen om livets förgängelse. Rätt hanterat kan döden därför mitt i sorgen hjälpa oss att omsorgsfullt finna både vår plats i livet och på jorden
Reflekterande veckobrevläsare!