Tant Agnes bodde i vindsvåningen i samma hus som mina morföräldrar. Jag minns hur rädd jag var på julafton att gå med tomtemasken genom den kolsvarta korridoren, knacka på och önska ”
God Jul”
och få ett paket innehållande något jag absolut inte ville ha eller behövde.
”Glöm inte att tacka!
” sa mina föräldrar till mig. Att tacka sitter insprängd i ryggmärgen. Tacksamhet hänger ihop med att få något som vi inte gjort oss förtjänta av från någon och därmed uppstår en relation till denna person. Antingen accepterar vi detta och tackar eller så tar vi det som en förolämpning alternativt självklarhet och struntar i att tacka. Tacksamhetens utveckling är intressant att följa i ett samhälle, där individualism och sekularisering frodas. För om vi själva fixar våra liv så finns ju ingen att tacka mer än oss själva, och hur kul är det på en skala? Författaren K G Chesterton skriver
”Det tråkigaste för en ateist är när han känner tacksamhet men inte vet vem han skall tacka”.
Tina Löfström, psykologisk coach, skriver:
”Vi människor har den fantastiska möjligheten att kunna styra våra tankar och se det fina i livet, trots att allt annat är tungt. Ju mer vi övar på att vara tacksamma desto enklare blir det, vilket är skönt i svåra perioder av livet. När vi övar, skapar vi ett slags immun-försvar, vilket också gör att vi har enklare att hantera och återhämta oss i svåra perioder. Paradoxalt nog är det så i livet att lidande och svåra händelser kan göra att vi känner oss mer tacksamma än tidigare.”
Kan vi vara tacksamma över alla livets situationer..? Paulus skrev 2000 år tidigare: ”
Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud”
. Detta "immun-försvar" betyder enligt mitt sätt att ha fokus på de glädjeämnen som vi kan finna och inte behålla något för oss själva utan ärligt dela med oss av vad vi känner till vår högre makt. Kanske just detta är roten till tacksamhet - att ärligt våga känna efter. När vi låter alla våra känslotankar fyllas med vad vi varit av både det värsta och det bästa som hänt, så har tacksamheten möjlighet att slå rot. Tacksamhet bygger på förundran över livets gåva vilket lär mig att vara ödmjukt förnöjsam och kunna försonas med det som hänt så att jag kan leva öppet och generöst. Om vi inte orkar med att vara tacksamma, hur orkar vi med att vara otacksamma? Du finner mig på
